Sara Larsson

10.4.2009

En kille på stadt gick fram och kysste mig, utan anledning. Sedan satt vi (han) och pratade. Han berättade att han hade ett alterego som hette Magnus. Den här människan var riktigt läskig och självupptagen, destruktiv. Han frågade mig tusen gånger om jag ville följa med honom hem. Sedan gick vi mot Rs lägenhet. Människan började pussa på mig och jag sa "nej". Han ville träffas igen. Jag berättade om R, han sa "skit i honom, du gillar inte honom ändå". Gick med in i trappuppgången och försökte övertala mig. Tillslut sa jag "Nej!" och gick upp. Och glad är jag för det! Inte för att jag tror att jag någonsin skulle ha följt med honom hem eller träffat honom igen. Jag lovar att han var en sån som var mobbad på högstadiet. Han hade fult hår och fula skor. Men grejen är att han var så jävla konstig och up fuckad. Det är sådant jag alltid dagits till. I alla människor. Naiv var ordet. Han var självupptagen, destruktiv och naiv. Och jobbade i Norge. Han var hemma i 5 dagar. Så jag slipper se honom.

Observerbara Universum (dokumentation) from Gestaltande Fotografi on Vimeo.

En lite mer uppdaterad version av Ugglan som jag egentligen inte gillar längre. Var dock tvungen att skicka iväg den till Umeå för att jag missat i all hast att det skulle vara 6 arbeten. Slutade med att jag hade 1.30 minuter till godo när jag laddat upp bilderna på deras hemsida. Tänkte att jag skulle ha hela 1 april på mig, men det var till 1 april. Klarade att fixa allt på 40 min i alla fall. Nu hoppas jag att jag kommer in någonstans också. Fy fan annars.